Det är lätt att hitta litteratur- och filmbloggar - men nästan hopplöst att hitta bloggare om dans, teater, och scenkonst.

Varför? När det i teatervärlden är viktigt att veta och diskutera vad man kan se just nu, och när performanceteorin är i en het fas (i bildkonst- och litteraturteorin har det ju inte hänt stora förändringar på årtionden) skulle det vara logiskt att bloggandet skulle ha erövrat just teatervärlden.

Problemet kan inte ha någonting att göra med teatermänniskornas antikvariska förhållande till datateknologi. Alla teatergruppar har nuförtiden en egen hemsida eller myspace.

Det finns säkert bloggar som vi ännu inte har hittat, men dessmer tror vi att teaterbloggarna är på väg att bli viktiga i teatervärlden. Vi skulle vara förvånade om detta inte skulle hända.

Man behöver först ha bara två eller tre bloggar, som de andra sedan kan länka till på sina egna sidor. Och så småningom blir det naturligt att blogga och läsa bloggar, och länka in andra bloggare på sin egen text. Så har det redan gått i litteratur, filosofi, sport... Bloggandet är socialt och dialogiskt, mera än forskning eller journalism någonsin kan bli.

Den här bloggen är dialogisk också på det sättet att två jätte olika människor sitter och skriver på den (då och då när de har tid och inspiration). Den ena har varit teaterkritiker i sex år och hon har också gjort teater och performance, den andra är filosof med intresse för teaterns värld och dess växande teoretiska sfär. Vi kommer inte att ha någon dogma. Snarast tänker vi skriva spontant om sådant som intresserar oss, och det är möjligt att det ibland har bara lite att göra med dans, teater, och performance. Det sköna är det att vi nu, när vi har den här bloggen, inte behöver ha något journalistiskt, akademiskt, eller för sakligt att säga när vi skriver om dans, performance, och teater.

Stella & Max